Ernst Brunners Carolus Rex - en granskning

Home
Introduktion
Lilla kungen : 7-55
Den smorde : 56-103
Rustningar : 104-129
Seland : 130-143
Narva : 144-193
Duna : 194-208
Warschau : 209-236
Kliszow : 237-248
Krakow : 249-257
Thorn : 258-287
Volafaltet : 288-305
Lemberg : 306-317
Massakreringar 1704 : 318-325
Ravitz : 326-336
Grodno : 337-349
Massakreringar 1706 : 350-357
Sachsen : 358-372
Kejsaren av Storskandinavien : 373-393
Uppbrottet 1707 : 394-408
Massakreringar_svalt : 409-425
Holowczyn : 426-438
Severien : 439-460
Veprik : 461-484
Massakreringar 1709 : 485-497
Pultava : 498-540
Saracenska heden : 541-564
Bender : 565-599
Prut : 600-617
Kalabaliken : 618-673
Demotika : 674-700
Stralsund : 701-729
Norska falttaget : 730-757
Lund : 758-782
Fredriksten : 783-807
Avslutande betraktelser

Kapitel 5 : Narva

"- Mitt m�l med den h�r boken �r att den blir l�st, att den f�r m�nniskor att samlas i Kungstr�dg�rden. N�gon l�gger ett rep runt halsen p� statyn av Karl XII. Folk hj�lps �t att dra ner den p� backen och ge sig p� bel�tet med hammare och sl�ggor." (Ernst Brunner om den planerade nya boken. Intervju i Norrk�pings Tidningar 6/11 2002)

"- Litteraturen kring Karl XII �r rik men s� f�rljugen att jag tappade hakan n�r jag b�rjade l�sa." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"T�nker du l�ta Karl XII �ngra sina g�rningar? - Nej. Han levde ju i tron att han var utvald och den nya Kristus." (Ernst Brunner i Hufvudstadsbladet 8/2 2003)

"Ernst Brunner har gr�vt fram sanningen om hj�ltekungen. I 300 �r har mumien vilat i sarkofagen i Riddarholmskyrkan. F�rst nu v�gar Ernst Brunner skaka liv i v�r grymmaste kung. - Karl XII sj�lv hade �lskat min bok, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Fr�gan �r snarare om svenskarna �r redo f�r sanningen om hj�ltekungen efter 300 �r. � Vi kr�ver att andra ska g�ra upp med sin historia men �r inte mogna sj�lva. Kanske vill vi �nd� n� en historisk nollpunkt. M�nga l�sare kommer f�rst ruska p� huvudet och sedan bli f�rtvivlade och inse att Brunner inte �r ute i ogjort v�der. Dessa fakta g�r inte att motbevisa, s�ger han." (Aftonbladet 24/7 2005)

"F�r att hitta den sanna Karl har han grottat ned sig i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga biblioteket. Jobbat mer som historiker �n f�rfattare." (Aftonbladet 24/7 2005)

"Sedan har jag varit ohyggligt noggrann i min forskning � ingen ska kunna sl� mig p� fingrarna n�r det g�ller fakta om Karl XII." (Ernst Brunner i Popul�r historia 2005:7)

"I sin bok ber�ttar han �ntligen sanningen om Karl XII - en kung med l�g empati och opassande s�tt, dumdristig och rutinbunden och som
troligen led av Aspergers syndrom. - Nu m�ste svensk historieskrivning revideras." (Ernst Brunner i Dagens Nyheter 5/9 2005)

"Den senaste boken �Carolus Rex� �r den tjugoandra. Det �r en mastig sak p� 808 sidor, som tog honom nio m�nader att skriva. Forskningen som ledde fram till boken tog honom tre �r.
� Det finns n�gra hyllmeter om Karl den tolfte om vi s�ger s�. Jag har gr�vt i Riksarkivet, Krigsarkivet och Kungliga Biblioteket." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"I boken har Ernst Brunner g�tt tillbaka till ursprungsk�llor fr�n m�nniskor i Karl den tolftes n�rhet.
� Det vi ska komma ih�g �r att mycket av det som �r skrivet om Karl den tolfte bygger p� myter, eller har kontrollerats av Karl den tolfte sj�lv. Jag har g�tt djupare och l�st hemliga, personliga skrifter. Mina spr�kkunskaper har ocks� gjort att jag har kunnat se vad som har skrivits om honom i Ryssland och Polen, vilket har givit mig en kontinental bild av Karl den tolfte." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det �r viktigt att p�peka att mina k�llor �r personer i Karl den tolftes samtid. Jag har bara utg�tt fr�n vad k�llorna visar. Gillar man inte det ska man vara arg p� k�llorna, inte Ernst Brunner." (Ernst Brunner i S�rmlands nyheter 23/9 2005)

"Det h�r �r ju inga andrahandsuppgifter som jag jobbar med... Det �r allts� inte senare forsknings slutsatser." (Ernst Brunner under seminariet Karl XII:s liv & d�d p� Bok & bibliotek 29/9 2005)

"Naturligtvis har jag l�st historikerna, men jag valde att ocks� g� till deras k�llor. �gonvittnena har varit allra viktigast. Jag skulle klara en doktorsdisputation p� mina kunskaper." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Han s�ger sig 'inte ha v�ntat sig ett s� f�nigt' inl�gg i efterdebatten som det fr�n historikern Peter Englund. - Han k�nner det v�l som att han numera inte sitter lika s�kert p� tronen som den i Sverige som vet mest om Karl XII." (Ernst Brunner i Borl�nge tidning 1/11 2005)

"Och e' de s� att man uppr�rs �ver den bild som boken presenterar d� skall man inte bli sur p� Brunner, f�r d� m�ste man bli sur p� k�llorna. Jag har varit k�llorna trogen." (Ernst Brunner i SVT:s Debatt 29/11 2005)

"Man har skrivit t�mligen uppdiktade reportage om hur jag skulle ha hotats av h�gerextrema grupper. Man har velat f� det att framst� som att den h�r boken �r s� kontroversiell. Men de allra flesta har varit j�ttelyckliga n�r de har h�rt att jag har gjort det h�r. T. ex. Arm�museum som sj�lva har hyst samma tankar och arrangerat utst�llningar d�r Karl XII uppvisats ungef�r som i min bok. Jag har ocks� f�tt positiva samtal och brev fr�n historiker och historiskt intresserade m�nniskor." (Ernst Brunner i M�nadens boknytt 2005:12)

"Det fanns mycket skrivet om Karl XII, men samtidigt ingenting alls, det skrivna var tillr�ttalagt. (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006)

"Myter �r sv�rast att ta d�d p�. De som hyllar Karl XII inser nu att bilden av honom kommer att f�r�ndras genom min bok. Detta uppr�r dem, �ven om de ser att min bok h�ller f�r en vetenskaplig pr�vning. Just nu kan jag mest i landet om Karl XII och det �r sv�rt f�r somliga att acceptera." (Ernst Brunner i Hallandsposten 4/2 2006).

"- Det finns m�ngder av dokument som ger en annan bild av Karl XII �n den som vi svenskar �r vana vid. Man undrar varf�r andra historiker har utel�mnat dem, s�ger Ernst Brunner." (Gefle Dagblad 12/3 2006).

"Jag har anv�nt samma k�llor som alla andra forskare men kanske hittat saker som de inte funnit eftersom jag kan l�sa medeltidstyska. �ven polska och ryska g�r bra, sa Ernst Brunner �ver en kopp kaffe." (B�rgslagsbladet 19/6 2006)

V�rt att l�gga m�rke till

F�r detta kapitel har Brunner uppenbart anv�nt Margus Laidres bok Segern vid Narva, vilket p� ett anm�rkningsv�rt sett har minskat tokigheterna i vissa avsnitt. Men tyv�rr har den gode f�rfattaren inte lyckats h�lla sig i skinnet fullt ut, i b�rjan av kapitlet m�rks den totalt bisarra historien om det ryska s�ndebudets f�ngslande. N�r det g�ller komiska h�jdpunkter kan man notera sidan 174 d�r 149 metallkanoner b�rs f�rbi Karl XII inomhus, hr Brunner har nog inte bet�nkt att vissa av pj�serna v�gde flera ton. P� sidan 177 kommer Axel Sparre till arm�n och vill tr�ffa stabsmedikus Skragge - som befann sig p� andra sidan �stersj�n. P� sidan 171 kallar "Karl XII" tsaren f�r "Peter den store", ocks� en verklig h�jdare. �verstel�jtnant Brandts er�vring av 1 000 "s�desloft" p� sidan 185 �r ocks� obetalbar, i sj�lva verket handlar det om ett baltiskt m�tt - "loof". P� sidan 153 har Brunner tydligen t�nkt sig att "delegera" patrasket, hur nu det skulle g� till. P� sidan 148 finns ett utm�rkt exempel p� vad beroendet av Fryxell kan st�lla till med, ett franskt diplomatbrev visar sig ge totalt felaktiga uppgifter. Det skulle v�l knappast g� att �stadkomma mer faktam�ssiga tokerier ens om man verkligen f�rs�kte.

Bland de avsiktliga f�rvanskningarna m�rks brevet till Ulrika Eleonora p� sid. 187-189, d�r hr Brunner har varit framme med sax, klisterburk och en smula fantasi f�r att n� �nskad ordalydelse. P� sidan 184-185 har vi ett annat fall, det som verkligen h�nde passar inte f�r Brunners syften och d�rf�r snurrar han k�llan 180 grader. En total soppa har det ocks� blivit av flera olika Stenbocks-brev p� sidan 175-176. I �vrigt staplas tokigheterna p� varandra, i slutet av kapitlet g�r till och med "farfar" Gustav II Adolf comeback! P� sidan 171 f�r vi dessutom ett "bevis" f�r att Karl XII var synsk, han kallar Rehnsk�ld greve trots att det dr�jde ytterligare mer �n 5 �r innan denne blev greve. P� sidan 173 visar Karl XII �nnu ett prov p� sin f�rm�ga att se in i framtiden, Narvas kommendant kallas greve n�stan tv� �rtionden innan han verkligen blev det.

P� sidan 193 finns ett utm�rkt exempel p� hur n�ra Brunner ligger Fryxell. P� sidan 152 finns f.�. ett utm�rkt exempel p� hur slarvigt Brunner har g�tt till verket, minsta titt p� en karta skulle ha gjort det klart f�r honom att Kokenhusen inte ligger vid havet. Hur ska man ens kunna komma i n�rheten av en korrekt beskrivning om man inte har s� grundl�ggande fakta klart f�r sig?

P� sidan 175 finns sedan ett mycket belysande exempel p� Brunners arbetsmetod. Jag kan rekommendera den intresserade att ta en titt p� det i kommentaren angivna st�llet hos Fryxell och sedan j�mf�ra med Brunners text, s�v�l i avseende p� det sakliga inneh�llet och formuleringarna som i avseende p� den skillnad det inneb�r att l�ta Karl XII f�ra ordet i st�llet f�r Anders Fryxell. P� sidan 144 �r det Frans G. Bengtsson som har st�tt f�r inspirationen, en person som ju absolut inte passar in p� "Det �r viktigt att p�peka att mina k�llor �r personer i Karl den tolftes samtid."

Genomg�ngen

Sidan 144: De pladdrande s�ndebuden.

Det �r naturligtvis sm�aktigt att anm�rka p� en s� fl�dande prosa, men ett verk som ska bilda underlag f�r en revidering av svensk historieskrivning kan dessv�rre inte ges n�gra fribiljetter. S�ledes tvivlar jag mycket starkt p� att det avlades n�gra eder p� engelska, vi befinner oss i en tid d� engelskan �nnu inte var ett av de stora spr�ken i sammanhang som dessa. I uppr�kningen saknas ju dessutom ett engelskt s�ndebud, allts� �n mindre chans f�r att n�gon skulle ha talat spr�ket i fr�ga. F�r �vrigt finns en mycket likartad scen i Frans G. Bengtssons Karl XII:s levnad:

Brunner (2005), s. 144

Bengtsson, Frans G., Karl XII:s levnad : till utt�get ur Sachsen. - Stockholm, 1935. - S. 125-126

S�ndebuden fr�n de kejserliga, franska, l�neburgska, brandenburgska hoven uppgick till en skr�nande, pladdrande, ljugande arm� av mjuka ryggar med l�ckande m�rg vilka genast vid landstigningen ansatte mig v�rre �n danskarna p� Seland. De skrev p� tyska, lj�g p� franska, f�rs�krade p� latin, avlade eder p� engelska,heliga l�ften med handen p� Bibeln, sopade mitt golv med hattarna, skurade det med kn�na, varnade gav r�d, gratulerade, f�respeglade, byggde hypoteser, var taltr�ngda och skrek med cirklade sentenser negotiation, mediation, restitution, invation (sic) genom n�sg�ngen rakt ut i rummet s� att slutligen mina hundar drog sig jamande undan i en vr� och lade tassen p� huvudet.

Ett fruktansv�rt pladder brast �gonblickligen l�st omkring honom, som n�r en samling oroliga mostrar v�lkomna en ung man som h�llit sig borta f�r l�nge: fr�n kejserliga, franska, brandenburgska, l�neburgska och andra s�ndebud, buteljerade i Helsingborg under den sj�ll�ndska kampanjen och nu �verfl�dande av iver och taltr�ngdhet r�rande kejserliga medlingsf�rslag, franska medlingsf�rslag, franska och kejserliga teorier och �nskem�l ang�ende spanska tronf�ljden, uppmaningar att g� mot August genom Brandenburg, varningar f�r att g� genom Brandenburg, varningar f�r att alls g� mot August, negotiationer, finanser, hypoteser, r�d, gratulationer, f�rslag, f�respeglingar och fr�gor: en fasansfull k�rs�ng av h�g politik in statu nascendi, ett skrik utan like om allt mellan himmel och jord. Kungen v�rjde sig beslutsamt, ty mycken tid att spilla p� allt detta fanns inte, inte heller n�gon egentlig lust; han hade redan f�tt en best�md uppfattning om diplomater och deras angel�genheter och b�rjat inse att de h�rde till en annan v�rld �n hans. De skrevo och de pratade, de pratade och skrevo, och d�rmed var allt sagt om dem: n�gon halt, n�got inneh�ll, n�gon verklig mening fanns inte i alltsammans. F�rs�kringarna, f�rbindelserna och f�rbindligheterna, ederna, de heliga l�ftena, de h�ga underskrifterna..."

"De talade inte sanning, alla dessa herrar diplomater med sina rappa tungor och mjuka ryggar och golvsopande hattar och peruker..."

Man ser hur skildringen har varit i s�ck innan den kom i p�se. Det m�lande uttryckss�tten har helt tydligt sin f�rebild i Frans. G. Bengtssons redog�relse och den gode Frans G. var ju knappast en person i Karl XII:s omgivning (se Brunner-citaten ovan). Det �r ocks� intressant att Brunners m�lande skildring kommer precis i samma skede som Bengtssons, snarare �n n�gon annanstans d�r en sk�nlitter�r f�rfattare hade kunnat m�la betydligt friare. P�fallande �r t.ex. hur "sopade mitt golv med sina hattar" har sitt ursprung i Frans G. Bengtssons "golvsopande hattar".

F. F. Carlson anger att i Sk�ne befann sig kejserliga, franska, engelska, nederl�ndska, l�neburgska och brandenburgska s�ndebuden, medan det danska var p� v�g dit fr�n Stockholm. F�r detta, se Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset VI, s. 383. Envoy�n Robinson hade varit l�nge i Sverige och talade svenska.

Sidan 144: Den halvtokige furst Chilkow, som f�ljt Karl XII i hasorna sedan landstigningen p� Seland, avl�gnas efter en audiens vid Lyngsj� herrg�rd.

Jag tror det finns n�gra bel�gg f�r dennes tokighet eller ens att Karl XII skulle ha ansett honom tokig. Jag �r dessutom skeptisk till f�rekomsten av en herrg�rd vid Lyngsj�, men kan f�rst�s ha fel p� den punkten. Chilkow anl�nde till det svenska l�gret p� Sj�lland den 20 augusti, se Karolinska f�rbundets �rsbok 1942, s. 52. Landstigningen hade �gt rum redan den 25 juli, se t.ex. Adlerfelt s. 39 f.

Sidan 145: Kungen �ter som soldaterna och s�tter upp en minnestavla.

H�r f�rst�r jag inte riktigt "uppgivande". Strax innan s�gs att Karl XII drack vatten, �t fl�sk och b�nor. Det l�ter inte som n�gon direkt festmat. Ser man sedan p� Grauers unders�kningar av math�llningen finns det egentligen ingen anledning att anta att kungen i Karlshamn skulle ha h�llit n�gon slags enkel diet. Den minnestavla som �terges av Hilding Rosengren i del 1 av Karlshamns historia inneh�ller f.�. ingen information om kungens kostvanor. F�r �vrigt vistades Karl XII endast en kort tid i Karlshamn, han kom dit den 29 september och l�mnade staden den 1 oktober.

Sidan 146: Hertigen anl�nder med postjakt fr�n Wismar.

Enligt Samuel E. Brings f�rord till Karl XII:s krigsf�retag hade hertigen kommit fr�n Stralsund med postjakt och landstigit vid Trelleborg, varifr�n han sedan skyndat till Karlshamn. Postjakterna gick dock normalt till Ystad, men m�h�nda �r Trelleborg likv�l riktigt.

Sidan 146: Efterforskningar visar att det ryska s�ndebudet h�llits kvar i landet av ogynnsamma vindar.

I Chilkows instruktion ingick att han skulle bege sig till Stockholm och kvarstanna d�r som resident vid svenska hovet i avvaktan p� en st�rre ambassads ankomst. N�gon avsikt att l�mna Sverige hade Chilkow i detta l�ge allts� inte. F�r detta, se bl.a. Almquists artikel i KF� 1942 (se n�sta not).

Sidan 146: Det ryska s�ndebudet upphinns, f�ngslas och forslas tillbaka p� f�ngk�rra.

I artikeln Ryska f�ngar i Sverige och svenska i Ryssland 1700-1709 redog�r Helge Almquist f�r Chilkovs �de. Chilkov kom, efter sitt bes�k hos Karl XII, till Stockholm den 19 september. D� var Karl XII i Kristianstad och hade �nnu inte f�tt nyheten om det ryska fredsbrottet. Till Stockholm kom budet den 21 september. Den 24 och 25 september �verlade r�det om vad som borde g�ras och den 26 tillskrevs Karl XII f�r instruktioner. Under tiden beordrades Chilkov att h�lla sig i sitt hus. N�r Karl XII fick beskedet om det ryska fredsbrottet s�nde han order till Stockholm om att Chilkov skulle arresteras, ett brev som framkom den 10 oktober. D� belades Chilkov med husarrest, precis som skett med Knipercrona i Moskva. Vid det laget var Karl XII redan p� andra sidan �stersj�n och kunde allts� inte besk�da Chilkov.

Historien om den bakbundne fursten p� f�ngk�rran �r allts� helt och h�llet uppdiktad.

Sidan 147: Adlerfelt som propagandist.

Naturligtvis sysslade svenska h�gkvarteret med politisk propagandaverksamhet, men det var de verkligen inte ensamma om - vare sig f�rr eller senare. Adlerfelts arbete synes dock fr�n b�rjan, om man ska tro Samuel E. Bring, varit mer inriktat p� det historiska. Att Karl XII godk�nt och intresserat sig f�r Adlerfelts arbete �r givet och kungen har uppenbart tillsett att Adlerfelt f�tt god tillg�ng till rapporter av olika slag. Sedermera, under uppeh�llet i Sachsen, �versattes de delar som d� var f�rdiga till ryska och utgavs anonymt under titeln Warhaffter Entwurf. Den verkliga l�pande propagandaverksamheten l�g dock p� helt andra h�nder, hos m�n som t.ex. Olof Hermelin.

Sidan 147: Historierna om Br�valla hed, dr�mmar om tjocka m�n etc.

Hela rasket ur Fryxell (1956) del 21, s. 107. Det finns f�rst�s inga bel�gg f�r att Karl XII skulle ha k�nt till alla dessa s�gner och �n mindre f�r att han skulle ha grubblat p� dem.

Sidan 147-148: Piper vill st�lla in expeditionen till Livland.

H�mtat ur Fryxell (1856), del 21, s. 108. F. F. Carlson f�rl�gger h�ndelsen till Kristianstad och b�da har Polus i Pipers roll. Om man tittar p� vilken politik Kanslikollegium hade f�respr�kat s� var denna inledningsvis riktad mot ett st�rre engagemang i Livland. Man hade, som Jonasson, visat under april, maj, juni och b�rjan av juli st�ndigt h�vdat att Livland borde prioriteras p� Holsteins bekostnad. I fallet Holstein var Sverige ju n�mligen endast garant och ju st�rre framg�ngar Danmark sk�rdade gentemot hertigen desto mer oro skulle det v�cka bland andra makter med intressen i omr�det. I fallet Livland skulle framg�ngar f�r August tv�rtemot leda till att fler fiender ville ha en del av kakan. I september, efter avg�randet i v�ster, hade Kanslikollegium delvis sv�ngt. D� ville man ist�llet ha snara fredsf�rhandlingar med August, en uppfattning som blev �n markerad efter att det ryska angreppet blivit k�nt.

Mellan Karl XII och Kanslikollegium fanns en djup spricka. Kungen hade ett stort f�rtroende f�r den svenska milit�ra kapaciteten och ans�g att alla fordringar p� hj�lp fr�n andra makter skulle utg� fr�n dessa nationers f�rdragsm�ssiga skyldigheter. Kanslikollegium s�g betydligt m�rkare p� situationen och ans�g egentligen hela tiden att det viktigaste var att snabbt skaffa fred och att man vid h�nv�ndelser till fr�mmande makter borde betona Sveriges utsatta position. Vem som hade mest r�tt �r f�rst�s vanskligt att avg�ra, men det �r kanske �nd� begripligt att Karl XII efter framg�ngen p� Sj�lland och segern vid Narva inte s�g n�gon uppenbar anledning till att ing� p� de fredsf�rslag som framlades. Man b�r nog ocks� komma ih�g att kungen sannolikt hade impregnerats med en djup skepsis mot tsaren och August II genom de f�reg�ende �rens upprepade v�nskapsf�rs�kringar - gick det helt enkelt att lita p� att en ev. snabb fred skulle bli best�ende?

Sidan 148: Kungen s�nder p� Pipers inr�dan hertigen av Holstein till Stockholm.

Detta �r en uppgift fr�n Fryxell (1856), del 21, s. 109. Det hela s�ges h�rr�ra fr�n ett danskt diplomatbrev av den 9 januari 1701, allts� ungef�r tre m�nader senare. En grumlig k�lla, inte minst mot bakgrund av de sp�nningar som fanns mellan Holstein och Danmark. Ist�llet torde det f�rh�lla sig s� att Karl XII fortfarande umgicks med tanken p� ett angrepp mot Sachsen, utf�rt av de svenska trupper som fanns i Tyskland. 29/9 1700 sattes hertigen i spetsen f�r det f�retaget och han avreste ett par dagar senare till Stockholm, se Jonasson, G., Karl XII och hans r�dgivare, s. 184 f.

Sidan 148: Flottan avseglar 9/10 1700.

Skedde i verkligheten 1/10 1700, se bl.a. Jonasson s. 187.

Sidan 148: Hertigen s�ker h�mnas genom att se till att kungen hamnar p� Anckarstiernas fartyg. Kungen bryr sig inte, men Wachtmeister k�nner sig �sidosatt.

Detta �r ganska typiskt f�r vad som h�nder n�r Brunner alltf�r starkt litar p� Fryxell. I verkligheten f�rh�ll det sig helt annorlunda. Hertigen kom i slutet av september till Karlshamn i ett l�ge d� n�stan allt var klart f�r �verfart. Kungen sj�lv kom dit den 29 september. Beslutet om vilka fartyg som skulle ing� i transporten hade naturligtvis fattats l�ngt tidigare, utrustning och bemanning var ett tids�dande projekt. Att kungen skulle g�ra resan p� V�stmanland hade varit klart sedan 19/9 1700, se Grauers uppsats De milit�ra transporterna �ver �stersj�n under stora nordiska krigets f�rsta skede 1700-1708, s. 25, och det berodde p� att fartyget hade en vacker kajuta och v�lproportionerade hytter. Att amiral Anckarstierna skulle f�ra bef�let informerades flottans ledning om i ett brev fr�n Karl XII daterat 18/9 1700, se Amiralitetskollegiets historia, del II, s. 128, not 21. Amiralgeneralen deltog allts� inte alls i transporten.

Fryxells version saknar f�ljaktligen helt grund. Var kommer d� Fryxells uppgifter ifr�n? Jo, fr�n ett annat danskt diplomatbrev, daterat 2/1 1701. Detta torde belysa hur op�litliga s�dana rapporter kan vara och det finns allts� goda sk�l att tvivla p� historien om Piper och hertigens Stockholmsresa (sidan 148).

Det h�r visar ocks� den ytlighet med vilken Brunner n�rmat sig �mnet. Han hade utan st�rre m�da kunnat skaffa korrekta uppgifter, men har ist�llet fastnat f�r Fryxells p� rykten baserade version. F�rmodligen delvis d�rf�r att den versionen b�ttre passar Brunners syften, men den typen av �verv�ganden kan man inte g�ra om ambitionen �r att "revidera" svensk historieskrivning. I varje fall inte om man med "revision" avser en utveckling mot en h�gre grad av objektiv sanning.

Sidan 149: Trots Narvas sv�ra utsatthet ville Karl XII f�rst f�rjaga sachsarna fr�n Riga.

I verkligheten torde Karl XII vid ankomsten till Pernau ha haft ganska oklar uppfattning om l�get. F�rst vid bes�ket hos general Wellingk 11/10 har kungen dragit slutsatsen att Narva var mer illa ansatt �n Riga. Enligt Laidres bok Segern vid Narva, s. 126, var det f�rst i Pernau som Karl XII fick veta att Narva var bel�grat.

Sidan 149: Den 3 oktober siktades kurl�ndska vallen.

P� sidan 148 avseglade flottan 9/10.

Sidan 150: Svea rikes el�ndesh�la.

En liten illustration av hur n�ra Laidres skildring Brunner ligger:

Laidre, M., Segern vid Narva. - Stockholm, 1996. - S. 125	Brunner (2005), s 150.
S�rskilt dragonenheterna hade drabbats sv�rt av stormen. Bara kapten Creutz hade blivit av med sex vackra h�star.	Dragonenheterna hade drabbats h�rt av stormen. Kapten Creutz hade f�rlorat sex av sina vackra h�star�

eller

Laidre (1996), s. 126.	Brunner (2005), s. 150.
Med tanke p� de knappa f�rh�llandena fick viktiga personer dela rum antingen de ville eller ej.	F�rh�llandena var s� knappa att m�nga viktiga personer tvangs dela rum�

Sidan 150: Kungen �nskar sj�lv slakta en oxe och s�tts d�rf�r med hovfolket p� en f�rja.

Det var en helt ny version. Nordberg f�rl�gger incidenten till landstigningen i Pernau, andra uppgifter talar om att det hela ska ha intr�ffat n�gra dagar d�refter. Oxen �r nog d�remot helt ny.

Sidan 151: Kungen m�ste alltmer ifr�gas�tta Polus.

Nu var ju Karl XII inte s�dan att han omgav sig med en dr�s ja-s�gare och rensade ut resten. Inom f�ltkansliet fanns det �tskilliga som inte delade Karl XII:s st�ndpunkt i den polska fr�gan eller hade andra �sikter i avseende p� krigf�ringen. Det samma g�llde f�r kansliet i Stockholm. Men Karl XII beh�ll dem likv�l p� deras poster.

Sidan 151: Polus l�ser sig ute med ett slaganfall.

P� Karl XII:s tid talade man om "slag". "Slaganfall" �r en senare term, i SAOB ges ett exempel fr�n 1838.

Sidan 152: Tsaren dricker Karl XII:s sk�l i n�sblod.

Till�ter mig tvivla p� den uppgiften. Jag kan inte ens hos Fryxell hitta n�got liknande. "Bommert" ska v�l antagligen vara Gummert.

Historien �terges av Grimberg, som s�ger att det var en av tsarens generaler som drack tsarens sk�l i det svenska n�sblodet, se Grimberg, Carl, Svenska folkets underbara �den. D. 4. - Stockholm, 1926. - S. 535

Sidan 152: Gustav Rhensk�ld

Sj�lv skrev han sig Carl G., se t.ex. Jan von Konows biografi.

Sidan 152: Karl XII ger Wellingk en �rfil.

Naturligtvis �r detta ett fullst�ndigt p�hitt. Karl XII var en man som h�ll en omvittnat h�rd kontroll �ver sina k�nslor, i synnerhet i sitt personliga uppf�rande efter att kriget startat. Vredesutbrott lyser med sin totala fr�nvaro i samtida dagb�cker och brev.

Sidan 152: Kokenhusen, en bit ut vid havet, har tvingats kapitulera.

Kokenhusen (l. Koknese) ligger i verkligheten 84 kilometer sydost Riga, vid floden D�na. Till havet �r det fr�n Kokenhusen n�stan exakt 10 mil.

Sidan 153: Brevet till Horn.

"Delegera" patrasket t�nkte kungen inte g�ra. D�remot planerade han att "delogera" det, d.v.s. tvinga ryssarna att byta logement.

Sidan 153: Den rapande de la Gardie.

L�r vara sv�rbelagt, om man s� s�ger...

Sidan 153-154: Kungen finner Reval vara en motbjudande plats.

Laidre s�ger att detta var de svenska milit�rernas mening (s. 136). M�h�nda var det �ven kungens uppfattning, men om det vet vi f�ga. Att kungen skulle �terl�mnat nycklarna som ett ett uttryck av missn�je mots�ges f�r �vrigt direkt av stadens r�dsprotokoll, att d�ma av Stefan Hartmanns Reval im Nordischen Krieg, s. 5. D�r s�gs att erbjudandet blev "vom K�nig gn�dig zur�ckgewiesen."

Sidan 154: Kungen ligger p� provinsfanan.

Givetvis ett rent p�hitt. Fr�mmande fanor var v�rdefulla trof�er och anv�ndes d�rf�r inte som liggunderlag.

Sidan 157: Historien om kvinnorna som spr�ngts av ryska soldater genom att f� krutp�sar placerade i sk�tet.

Det var allts� det h�r som slogs upp stort under Brunners PR-kampanj. Norska Verdens Gang uppfattade naturligtvis uppgiften som avseende Karl XII. N�got klarg�rande fr�n Brunners sida kom inte f�rr�n efter flera veckor, p� en direkt fr�ga i Studio 24. Boken ska handla om Karl XII (�ven om bokens Karl XII har sm� likheter med den verklige), men PR-kampanjen gavs en rej�l puff genom att det drogs fram n�got som inte hade det minsta med Karl XII att g�ra... F�r �vrigt kallar Laidre de h�r historierna f�r "halvt sanna, halvt p�hittade".

Sidan 157: Karl XII super till.

Enligt Grauers bestod nattdrickan vanligen av 1/4 kanna rhenvin och 1 kanna �l. Att kungen den aktuella kv�llen inte orkade dricka mer berodde kanske p� att han helt enkelt inte hade mer att dricka. I moderna rymdm�tt motsvarar ovanst�ende ca 6,5 deciliter vin och 2,5 liter �l. Rent konkret s� �r mycket litet k�nt om utspisningen under marschen mellan Reval och Narva och enligt Laidre var allt s� f�r�tt att h�gkvarteret inrymdes i ett nedbrunnet kapell. Stiernh��k f�rl�gger h�gkvarteret till kyrkbyn.

Brunners scen �r allts� inte rasande trov�rdig.

Sidan 157: Kungen besk�dar f�r�delsen i Maholms kyrka.

F�r�delsescenen �r h�mtad fr�n Olof Stiernh��ks dagbok och ber�ttar allts� om Stiernh��ks egna upplevelser.

Sidan 158: Ryssarna hade tre g�nger f�rs�kt storma Ivangorod, "som l�g i vattnet".

Ivangorod l�g (och ligger) p� andra sidan Narva�n och inte "i vattnet".

Sidan 159: Kapten Lang fr�n Soller�n ligger d�d.

L�ter lite egendomligt, de b�da majorerna som anf�rt den svenska styrkan tillh�rde Nylands och Tavastehus l�ns kavalleriregemente resp. Estniska adelsfanan.

Sidan 159: N�gra m�n har steglats f�r att slagit ned byfogden.

Det skulle man f�rst�s g�rna vilja veta k�llan till. Stegling var ju en avancerad form av d�dsstraff, som rimligen inte d�mdes ut enbart f�r misshandel. Gissningsvis kommer uppgiften ur Stiernh��ks dagbok, som f�r den 31 oktober inneh�ller uppgiften att n�gra ryssar l�g p� stegel f�r att de slagit ihj�l en fogde och tagit hans pengar. F�rst�s en helt annan sak och p� en helt annan plats.

Sidan 159-162: F�rspelet till slaget vid Narva.

H�r �r beroendet av Laidre v�ldigt tydligt. Beskrivningen �r i allm�nhet saklig och sansad.

Sidan 160: Ryssarna l�mnar kvar en hop furage.

Normalt sett skulle detta inte vara mycket att reagera f�r. Men det �r intressant att Brunner uttrycker sig s� h�r: �En hop fourage kvarl�mnades�, medan Adlerfelt skriver: � och l�mnade een hoop fouragerare uti sticket�.

Sidan 160: �verstel�jtnant Palmquist bes�tter passet med livgardesbataljonen.

Som Livgardet var ca 1 500 man starkt, se Kungl. Svea Livgardes historia IV, s. 372, bestod det av flera bataljoner. I slaget vid Narva var det indelat i 6 bataljoner, vardera om tre kompanier, se Kungl. Svea Livgardes historia IV, s. 375

Sidan 160: Det h�lls gudstj�nst och bonden Rabe tackas.

Ordvalet visar ett tydligt beroende av Fryxell. Man m�rker t.ex. hur b�de Brunner och Fryxell skriver anv�nder stort �G� i gudstj�nst:

Brunner (2005), s. 160	Fryxell (1856), del 21, s. 113
Av fienden m�rktes dock inget varf�r Gudstj�nst h�lls och tacks�gelse f�r den lycka jag haft. Bonden Rabe gav jag f�r v�gledningen ett �rligt livstidsunderh�ll	Den 18 om morgonen t�gade Karl utan hinder genom passet, h�ll derefter Gudstjenst och tacks�gelse f�r den lycka, han haft, samt anslog till bel�ning �t bonden Rabe ett �rligt lifstidsunderh�ll

Sidan 162: Kungen hotar general Ehrenschantz.

Ehrenschantz var inte general, utan generalkvarterm�starl�jtnant och �verstel�jtnant. N�got hotande l�r heller inte ha �gt rum.

Sidan 163: Kungen ger f�ltordet "mit Gottes Hilfe".

En r�tt typisk avvikelse fr�n Laidre, som anger "med Guds hj�lp". Men Brunners tes �r ju att Karl XII var mer tysk �n svensk. Uppgiften har han h�mtat fr�n Voltaire (1997), s. 99.

Sidan 163: Svenskarna uppskattar ryssarnas antal till 25 000.

H�r har nog Brunner missf�rst�tt Laidre. L. s�ger p� s. 147 att ryssarna trodde att svenskarna var 25 000. Svenskarna, s�ger Laidre, uppskattade ryssarna till ca 60 000. Att de inte var s� m�nga �r en annan sak.

Sidan 163: Rehnski�ld beg�r tillbaka sin kikare med en �tb�rd som visar att han ans�g Karl XII vara en 18 �r gammal dumbom.

H�r skulle man f�rst�s g�rna vilja se ett bel�gg...

Sidan 165-167: Den �ngslige Karl XII omges av en mobil skyddsmur.

Om man f�r ett �gonblick antar att Brunners skildring �r korrekt, d.v.s. att Karl XII p� slagf�lten f�rflyttade sig omgiven av en levande, kvadratisk skyddsmur dyker en del problem upp. Det f�rsta finns p� sidan 166, d�r kungen skyndar mot en plats d�r skotten faller som t�tast. Under det att han g�r detta rider han ner sig i ett moras och hovstallm�staren H�rd m�ste kalla p� hj�lp. Hj�lpen kommer ocks�, men inte fr�n skyddsmuren utan fr�n tv� finska soldater som H�rd lyckas hitta i n�rheten. H�r rider Karl XII allts� mot en plats d�r striden st�r intensiv, men skyddsmuren �r borta n�r den rimligen skulle beh�vas som b�st. Kungen �r allts� i det h�r l�get p� v�g mot den vagnskans som ryssarna i alla hast organiserat n�ra Kampersholmsbron, l�ngst i norr. Efter miss�det tar kungen en ny v�rja och en ny h�st av en "gardeskarl", enligt Brunner. Nu var ju dock Livgardet ett fotregemente, som dessutom stod p� h�gra flygeln nere i s�der.

Enligt Brunner kommer Karl XII sedan fram till omr�det n�ra vagnborgen och d�r stupar s� hans h�st f�r en kanonkula. Uppenbarligen finns allts� inte heller h�r n�gon m�nsklig skyddsmur, trots att den uppenbarligen hade haft en funktion att fylla om man ska tro skildringen i �vrigt. Enligt Brunner tar kungen d� en ny h�st fr�n kapten Giertta. Str�ngt taget fanns det nog ingen s�dan kapten, Fryxell n�jer sig ocks� med att tala om en officer vid namn Hierta.

Sedan h�ller d� Karl XII en utgjutelse �ver ryssarna och konstaterar att de inte var "t�nkande m�nniskor" utan hade framkr�lat ur det "ruttna slaviska folk�gget". De var vidare "slaver och slav betyder tr�l" och "djur". I v�ntan p� konkreta bel�gg f�r dessa kungliga tankar framkastar jag den f�rmodan att hr Brunner h�r m�jligen har l�tit f�rleda sig av sina f�r en tid sedan s� ofta nyttjade j�mf�relser mellan Karl XII och en viss tysktalande 1900-talspotentat. S�rskilt likt den historiske Karl XII l�ter det i alla fall inte.

Sedan ger sig kungen d� iv�g l�ngs stranden p� egen hand, i s�llskap endast av H�rd och "livgardet av vilka huvuddelen dock stupat". Nu var ju livgardet fortfarande ett fotregemente och ska det avse drabanterna s� hade de 12 stupade under slaget, av ungef�r 140 man. S� den varianten fungerar inte heller.

Sidan 169: Posse s�tts att vakta vagnskansen med tv� livbataljoner.

Det ska nog vara "Livgardesbataljoner".

Sidan 169: Kungen �ter "njurar av kalvstek" och g�r sina behov vid matbordet.

I sin artikel Med Karl XII i f�lt under de f�rsta krigs�ren behandlar Sven Grauers utspisningen efter slaget. Den var f�r kungen och hans f�lthovstat 1 slaktad oxe, 20 f�r, 4 harar och 4 h�ns. Allts� ont om kalvar. Behoven vid matbordet f�r nog s�ttas p� kontot "konstn�rlig frihet".

Sidan 170: Kungen l�ter bondlurken Weide l�pa.

Uppgiften fr�n Fryxell, som dock l�ter kungen s�ga "l�t de bondlurkarne l�pa" som svar p� synpunkten att man borde ta hela Weides avdelning tillf�nga. N�gon k�lla anges inte. Dock fick i verkligheten Weide inte l�pa, utan stannade i f�ngenskap till sin utv�xling 1710.

Sidan 170: De Croy ser f�raktfullt p� Karl XII.

Tja, De Croys arm� hade just lidit ett totalt nederlag, ett nederlag som skulle ge eko runt Europa. Vad var det hos segerherren som de Croy f�raktade?

Sidan 171: F�ngarna skymfas genom att man plockar av dem p�lsar och m�ssor samt sticker kn�lp�kar i h�nderna p� dem.

Frans G. Bengtsson n�mner f�rvisso k�ppar, vilket v�l l�ter mer sannolikt �n kn�lp�kar. Hur skaffade man i hast fram tusentals kn�lp�kar? Laidre n�mner att en del druckna soldater �verf�ll de ryssar som marscherade bland de sista och tog fr�n dem kl�derna samt att ryssarna passerade f�rbi Karl XII med blottade huvuden. Det senare �r knappast att betrakta som skymf, snarare som ett tecken p� underkastelse eller respekt.

Sidan 171: 11 �r gammal f�ljde Artsjelou frivilligt Peter den store p� dennes f�ltt�g mot oss.

Om vi f�r ett �gonblick uppr�tth�ller fiktionen att det faktiskt �r den historiske Karl XII som ber�ttar s� skulle han knappast ha kallat tsaren f�r "Peter den store". F�r det andra s� var den h�r n�mnde "Artsjelou" f�dd 1673 och hade kommit till Moskva 1684. Han var allts� inte 11 �r n�r han f�ljde tsaren p� dennes f�ltt�g mot svenskarna. Alexander Archilievitch Imeretinski, f�dd 1673, var son till tsar Archili (1647-1713).

Sidan 171: "Artsjelou" r�ddas av greve Rehnsk�ld.

�r detta ett exempel p� den synske Karl XII? Rehnski�ld blev greve f�rst 1706, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM. Uppgiften kommer fr�n Voltaire, se dennes Carl XII:s historia. - Stockholm, 1997. - S. 103.

Sidan 172: En stor hop f�ngar ska �verf�ras till Stockholm f�r att anv�ndas till �sk�dningsmaterial.

F�r vad d�, kan man undra? Att ta f�ngar var inget ovanligt i krigen p� den h�r tiden. I det aktuella fallet kan det mycket v�l vara s� att man p� svensk sida faktiskt br�t kapitulationsvillkoren och besl�t att beh�lla de h�gre officerarna i f�ngenskap. Man kunde ju inte ta hand om alla f�ngar, men att beh�lla bef�let i f�ngenskap skulle naturligtvis s�tta ned den ryska arm�ns stridsduglighet ett tag fram�ver.

Sidan 172: Kungen funderar �ver hur stor h�g det skulle g� att g�ra av alla liken.

En k�lla f�r den funderingen l�r vara sv�r att leta upp. Det skulle s�kerligen g� lika bra att h�vda att han funderade �ver hur man skulle kunna ta hand om alla de s�rade. Vi vet helt enkelt inte.

Sidan 173: Kungen f�r reda p� att av hans 200 drabanter var 63 vid liv, men av dem var 40 s�rade.

I Karl XII p� slagf�ltet, del 2, s. 353 redovisas Livdrabantk�rens f�rluster i slaget. Det var 12 stupade och 26 s�rade. Nu vet jag inte exakt hur m�nga de var vid tillf�llet, men misst�nker att 200 �r en alldeles f�r h�g siffra. Gissningsvis var de snarare ca 140-150. Hur som helst, Brunners siffror �r felaktiga.

Sidan 173: Piper f�r ett poetiskt utbrott.

Texten p�minner om ett stycke ur ett av de m�nga hyllningskv�den som skrevs efter slaget. Jag r�kade av en h�ndelse st�ta p� det i ett regementshistoriskt verk - tror det var V�stmanlands regementes historia av Torsten Holm. Dessv�rre noterade jag inte den exakta referensen d� jag var s�ker p� att Brunner funnit fraserna i Axel Strindbergs Bonden�d och stormaktsdr�m, men det ser inte ut som stycket citeras d�r.

Brunner (2005), s. 173

Holm, Torsten, Kungl. V�stmanlands regementes historia. D. 4. - Stockholm, 1930. - S. 77 f.

" 'Och de fallna...', tillade han med en gest �ver f�lten, 's�som de gamla romarna beprydde sina v�nners grifter med kronor, s�som persianerna befuktade sina vilorum med rosenvatten, s� vet vi att de fallna sveas�nernas �regrifter av Sverige alltid ska behedras av blomstrar och deras efterkommandes t�rar, deras ben befuktas med kostelig balsam mot all ruttnande gl�mska."

"Och s�som de gamle romare sine v�nners grifter beprydde med Croner, eller japanerne bel�ggia de sinas grafst�llen med rosor, och persianerne de sinas hvilorum befuchta med rosenwatn: s� weta vi fast mehra att dessa �hregrifter av Sveriges tre Croner altid behedras med pris, deras �hreminne st�dse blomstrar och deras efterl�mnades t�rar, genom stadig hederv�rd ihogkommelse, deras ben s�som med kostelig balsam befuchta mot all rutnande gl�msko."

Det hela kommer fr�n en skrift med titeln De under kongl. may:tz eget h�gt commendo, wid den med Gudz hielp i manna minne of�rlikelig �rh�llna segren emot de trol�se ryssar, t� den trogne staden Narva lyckeligen undsattes, tappre sw�nskes d�de och blesserades �hre-grifter och : �hre-s�ngiar, tryckt i Stockholm 1700.

Sidan 173: Kungen tas emot av "Greve av Rantzien, generalmajor, kommendant i Narva och �verkommendant p� alla f�stningar i Ingermanland, Henning, Rudolf Horn".

Det var sannerligen en egendomlig konstruktion. F�rst har vi d� ett fall av "den synske Karl XII." Horn blev f�rvisso greve, men f�rst 1719. Generalmajor blev Horn 25/11, allts� tre dagar efter Karl XII:s int�g. �verkommendantstiteln kom en knapp m�nad d�refter, den 21 december. F�r detta, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM.

Sidan 173: Horn talar pommerskt landsm�l, kungens mors tyska.

Jag har inte f�rst�tt varf�r Ulrika Eleonora d.�. skulle ha talat pommerskt landsm�l. Hennes far var kung i Danmark, hennes mor prinsessa av Braunschweig-L�neburg. Varf�r skulle de talat pommerskt landsm�l?

Sidan 174: Kungen studerar krigsbytet inne p� sitt rum. F�rbi honom b�rs 149 metallkanoner, 32 m�rsare, 10 300 kanonkulor, 397 tunnor krut etc.

Nja, jag tror faktiskt inte p� det. Man b�r inte 149 metallkanoner. Tittar man p� konstruktionsdata f�r svenska 3-pundare som de redovisas i Kungl. Artilleriet : Karl XI:s och Karl XII:s tid, s. 73 s� finner man att s�dana eldr�r v�gde 460 kg. I den er�vrade artilleriparken ingick s� grova pj�ser som 45-pundare, vilka f�rmodligen v�gde i trakten av 5-6 ton. Jag �r r�tt s�ker p� att svenskarna inte skuttade omkring med s�dana kolosser i famnen.

Sidan 174: Skattm�staren ber�knar v�rdet av det er�vrade till 3.600.000 livres.

N�got egendomlig myntenhet "skattm�staren" anv�nde. Men om hr "skattm�staren" byter tillbaka till sitt r�tta yrke, n�mligen fransk diplomat, blir det mer logiskt. Uppgiften anf�rs av Fryxell (1902), 21, s. 115 och d�r h�nvisas det till "Franska ministerbref, den 19 jan. 1701".

Sidan 175: Kungen r�ttar Cederhielms siffror, i enlighet med Bibeln.

Jag tror s�kert att det svenska kansliet pr�nglade ut �verdrivna siffror. Men under vilket krig har de officiella bulletinerna varit helt igenom opartiskt sakliga?

Sidan 175: Den skrytsamme Karl XII dyker upp igen.

Avsnittet �r till ton och inneh�ll inte s� mycket Karl XII som det �r Anders Fryxell, som f.�. ocks� n�mner sk�depenningarna. F�r detta, se del 21 (1856), s. 130 f.

Detta �r f.�. ett mycket l�rorikt exempel. Inspirationen fr�n Fryxell �r tydlig n�r det g�ller inneh�llet, men om man tittar n�rmare p� dennes skildring �r tonen d�r en helt annan. S� heter det bl.a.:

"St�rsta �ran tillf�ll dock konungen sjelf. Man beundrade den skarpsinnighet, hwarmed han ins�g vigten af att s� fort som m�jligt �verraska ryssarna ; den sj�lsn�rvaro, hvarmed han begagnade varje tillf�lle; det alldeles utomordentliga mod...- sedan mildheten... - slutligen blygsamheten."

Fryxell ber�ttar som exempel p� det sistn�mnda att kungen i den f�r Stockholm avsedda segerbulletinen egenh�ndigt str�k varje ord som kunde tolkas som ber�m f�r honom sj�lv eller "g�ckeri" mot de besegrade. Alldeles oavsett om detta �r korrekt eller ej s� �r det betecknande att Brunner anv�nder Fryxell n�r det passar, till och med h�r, men sedan utesluter allt som inte passar. H�r �r det till och med s� att "skarpsinnig", "modig" f�rekommer i Brunners text, men han l�ter Karl XII sj�lv uttala dem. Vilket f�rst�s inneb�r att Karl XII ger ett skrytsamt intryck.

Sidan 175: Guiscard blir m�ll�s.

Brunner (2005), s. 175	Carlson, F. F., Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset. D. 6. - Stockholm, 1881. - S. 421 (not 3)
"Bland inkomna brev uppl�stes f�r mig av Piper med komiska �tb�rder en i Reval av greve de Guiscard f�rfattad gratulation. Greven hade av affairen blivit s� surprenerad att han p� n�gra dagar inte kunnat tala."	"M�nga vore de, som gifwit Carl den tolfte f�rlorad, d� han gaf sig ut p� t�get. De mottogo med h�gsta f�rv�ning budskapet om segern. 'Grefwe Guiscard har varit s� surprenerad af denna affairen, att han hafver p� n�gra dagar icke kunnat tala.' Axel Sparres bref."

Man ser hur Brunner helt enkelt har �vertagit Sparres uttryck, med minimala f�r�ndringar. Att spr�ket �r Sparres och inte Brunners framg�r f�rst�s inte n�gonstans.

Sidan 175: Karl XII granskar alla avg�ende brev.

Nog f�r att Karl XII personligen engagerade sig djupt i allt som r�rde arm�n, men att han skulle ha l�st alla avg�ende brev �r f�rst�s en ren om�jlighet. Vi har h�r en arm� p� en 6-7 000 man. Om man eliminerar alla de meniga soldaterna, av vilka dock en del s�kerligen s�nde brev hem d� och d�, s� �terst�r s�kert flera hundra officerare, kanslifolk, pr�ster och annat skrivkunnigt folk. Kungen skulle helt enkelt inte ha hunnit med mycket annat �n att l�sa brev om han skulle ha f�rs�kt uppr�tth�lla n�gon slags egenh�ndig brev�ppningsbyr�. F�r att syssels�ttningen skulle ha varit meningsfull hade han rimligen varit tvungen att f�ra n�gon slags bok �ver vem som skrivit vad och n�r, vilket skulle ha kr�vt �n mer arbete. Nej, det h�r f�r vi nog f�rvisa till sagans v�rld.

Sidan 175-176: Stenbock skriver p� franska till sin hustru.

Det gjorde han inte s� s�llan. Nu �r dock det h�r citatet en m�rklig sammanfogning av �tminstone tv� olika brev, det ena p� svenska och det andra p� franska. B�da ing�r i den av Carl Magnus Stenbock 1913 publicerade brevutg�van, varf�r jag nedan ska f�rs�ka bena upp vad som tillh�r vilket brev.

Brunner (2005), s. 175-176	Kommentarer:
H�gv�lborna Generalmajorska, allra k�raste lilla hustru	Ur brevet av den 28/11 (nr 207). Stenbock blev generalmajor 25/11.
Jag hoppas ryssen ej kommer s� snart igen, varandes denna g�ngen genom Guds f�rsyn t�mligen br�nder.	Ur samma brev, men ungef�r mitt i detsamma.
Knut Lewenhaupt et le marie de la Windischgr�tz sont mort, enfin nous avon lieu de rendre grace au Ciel d�avoir battu l�ennemi, car assurement c�est Dieu seul qui l�a fait.	Ur senare delen av brevet fr�n den 23/11 (nr 206)
Jag tog tillf�nga hertig de Croy, tv� andra generaler, fem �verstar och av bytet har jag ett artigt s�ngt�cke med m�rdar fodrat, tv� silverkannor och b�gare och n�got annat sm�tt som jag skall s�nda hem.	Ur brev 207, senare delen. Dock �r citatet inte ordagrant, mellan �verstarna och s�ngt�cket saknas trettiotalet ord.
Till mitt ekipages f�rb�ttrande, en 1.000 riksdaler i penningar av den tagna krigskassan varav konungen tagit 60.000 daler.	D�r h�r �r ett hopkok ur brev 207:s senare del, tagit fr�n tv� olika st�llen.
Alla mina dr�ngar sjuknar och h�starna kreperar av de sv�ra, utst�ndna strapatserna.	N�got moderniserat, men fr�n senare delen av brev 207.
Jag har ej mer �n 200 man tj�nstbara i mitt regemente.	Detta kommer inte fr�n n�got av de n�mnda breven, utan p�minner mer om ordalagen i ett brev till Bengt Oxenstierna, daterat Lais 24/12 1700. Kan dock vara fr�n ett senare brev till hustrun.
Vi st�r h�r i Narva f�r att vila upp v�ra trupper, men vete Gud hurudan mager julhelg de l�r h�lla.	Mycket likt brevet till Oxenstierna, minus �h�r i Narva�. �r h�mtat ur Karoliner, s. 94 och mycket riktigt ur ett brev till sv�rfadern.
H�r �r goda r�d n�diga, men mod finnes och hj�rta har vi alla i �verfl�d.	Inte ur n�got av de n�mnda breven till hustrun. Ur n�got brev till Oxenstierna? Jo, det �r d�rifr�n, se Karoliner s. 94.
Blev i f�rrg�r i helt n�diga termer av Hans Majest�t, till recompense av min tapperhet och goda conduit, d�rigenom jag mig signalerat, gjord till generalmajor.	Ur inledningen till brev 207.

Sidan 176: Cederhielm skriver ett brev som renderar honom den Herrens dom han f�rtj�nar.

L�t oss granska hur denna Herrens dom drabbade Cederhielm. C. hade blivit registrator vid kansliets livl�ndska kontor 19/4 1700. Han kom att ing� i f�ltkansliet och arbetade d�r under de kommande �ren. Som Sven Olsson har visat i sin avhandling om Olof Hermelin kom Cederhielm att att fungera som den vid sidan av Hermelin viktigaste sekreteraren inom kansliets utrikesavdelning. F�r att ta bara ett exempel: i serien av utrikes koncept f�r perioden mars 1702-december 1705 har Cederhielm uppsatt 750 av ca 1 600. I serien Pipers koncept f�r januari 1702-december 1706 st�r Cederhielm f�r mer �n 60 procent o.s.v. Under vistelsen i Sachsen 1706-07 fick han till och med utf�ra vissa sj�lvst�ndiga uppdrag. Rent formellt hade C. 1703 blivit registrator vid utrikesexpeditionen och 1705 referendariesekreterare vid finska expeditionen f�r att 1708 slutligen bli sekreterare vid finska, ingermanl�nska och livl�ndska expeditionen. Vid Poltava f�ll Cederhielm i rysk f�ngenskap, vilket s�kert �r den "Herrens dom" som Brunner l�ter sin "Karl XII" h�nvisa till. Nu h�r dock till saken att kungen, principiell motst�ndare till personliga utv�xlingar som han var, likv�l s�rskilt intresserade sig f�r en utv�xling av 4 m�n - Piper, Rehnski�ld, D�ben och Cederhielm. Denna kom dock aldrig till st�nd, men man ser att den verklige Karl XII inte hade den minsta tanke p� n�gon slags "Herrens dom" i avseende p� Cederhielm.

F�r �vrigt kan det kanske vara av visst intresse att p�peka att n�r C. l�ngt senare i sin f�rsvarsskrift behandlade sin tj�nstg�ring i Karl XII:s kansli s� betonade han att till kungen gick det alltid att utan risk f�r missn�je framf�ra ett �rligt och uppriktigt r�d, �ven om detta inte gick i samma riktning som Karl XII:s egna tankar (Svenskt biografiskt lexikon, Bd 8, s. 22). Ett f�rvisso sent avl�mnat omd�me i en pressad situation, som dock styrks av ett mycket uppriktigt h�llet brev som Cederhielm h�sten 1709 skrev till kungen i Turkiet.

�n en g�ng har det visat sig att den verklige Karl XII hade f� likheter med den h�gst besynnerlige huvudpersonen i Brunners Carolus Rex.

Hur �r det d� med det citerade brevet? Jo, det �r fr�n den 1 mars 1701, d.v.s. drygt tre m�nader yngre �n det sammanhang som det h�r plockas in i. F�r detta, se Karolinska krigares dagb�cker VIII, s. 170 f.

Sidan 177: Sparre vill bes�ka stabsmedikus Skragge.

I s� fall hade Sparre hamnat p� galen sida �stersj�n, Samuel Skragge var vid den h�r tiden fullt upptagen med sitt stora projekt - uppbyggnaden av S�tra Brunn i V�stmanland d�r S. var provinsiall�kare. Se t.ex. Elisabeth Mans�ns Ett paradis p� jorden, s. 201 ff.

Sidan 178: F�rvisso var jag ingen skonsam Gustav Adolf.

Det h�r �r ganska intressant. Brunners tes �r synbarligen den att Karl XII utm�rkte sig p� n�got speciellt s�tt, i avseende p� s�ttet att f�ra krig. Vintern 1612 br�t Gustav II Adolf, d� f�r �vrigt n�stan lika gammal som Karl XII var vid Narva, in i norra Sk�ne. Om detta ber�ttade han sj�lv i ett brev till kusinen hertig Johan av �sterg�tland: "Wij l�the E:K:tt wette, att Wij och hafue waritt inne uthi Sk�ne, och thet st�rste deelen afbrendt, s� att till 24 kyrckiosockner sampt och Whe stadh (V�) �r uthi aska, och hafue Wij dher till inthet mootst�nd haft, anten af ryttere eller footfolck, uthan grasseratt, sk�flatt, brendt och ihi�lslagitt aldeeles efter w�r eigen willie". Sommaren 1611 hade Gustav Adolf er�vrat Kristianopel, vilket utmynnat i ett blodbad. Som k�lsupare betraktade var 16- och 1700-talets f�ltherrar s�kert ungef�r lika goda, oavsett nationalitet. Om Karl XII, liksom om Gustav Adolf, kan man s�kert s�ga att han kunde vara h�rd och obarmh�rtig n�r han ville, men ocks� skonsam och �delmodig om han hellre ville det. D�remot kan man m�jligen s�ga att Gustav Adolf som person var betydligt mer temperamentsfull. Hans vrede kunde vara h�ftig och vid enstaka tillf�llen utmynna i ren of�rsonlighet, som i fallet med kammarherren Erik R�lamb och dennes fullst�ndigt oskyldige far, som avsattes fr�n sitt �mbete. Liknande episoder letar man f�rg�ves efter n�r det g�ller Karl XII, den under uppeh�llet i Turkiet i on�d fallne Anders Lagercrona blev helt enkelt bara hemskickad, utan att drabbas av vidare efterr�kningar. Om h�ftiga ord fr�n Gustav Adolfs sida finns m�nga vittnesm�l, dylikt saknas n�stan helt i avseende p� Karl XII.

Sidan 179: De d�da livgardesofficerarna gr�vs upp och f�rs p� likvagn till staden f�r att kansliet uppt�ckt att det skulle g� att tj�na pengar.

Uppgiften s�kert ur Laidre, som skriver s� h�r: "Dagen f�re avf�rden h�lls en begravningsceremoni i svenska kyrkan f�r de fallna livgardesofficerarna. Soldaterna begravdes vanligtvis d�r de hittades eller man gr�vde en gemensam grav �t de sina. Men officerarnas sista vilol�ger var oftast n�rmsta kyrka. Man s�rjde i regel v�l f�r liken efter h�gtst�ende personer. Detta gjordes inte s� mycket av v�rdnad f�r de d�da utan mer f�r att familjerna kunde t�nkas betala f�r att f� hem kvarlevorna."

N�v�l, genom Olof Stiernh��ks dagbok vet vi vilka som begravdes den h�r dagen. Det var kaptenerna Carl Sparre, Johan F. Bonde och �ke Ulfsparre, l�jtnant Herman Bonde, f�nrik Gustaf Tibou samt underofficerarna Bergen och Nils Bergenhielm. F�r deras begravning utbetalades fr�n f�ltkassan 440 daler silvermynt, se Kungl. Svea livgardes historia, Bd IV, s. 377 f. Det f�refaller allts� som det var lite si och s� med den externa finansieringen i just det h�r fallet. I sj�lva verket torde Brunner, oavsiktligt eller ej, ha missf�rst�tt Laidre. Det Laidre avser �r ett generellt bruk, inte n�gon slags uppfinning av Karl XII:s kansli. Dessutom tolkar jag nog ordalydelsen s� att Laidre med "h�gtst�ende personer" avser h�gre officerare, inte officerare i gemen.

Sidan 179: Man ville inte kuva detta folk, ej heller l�gga deras l�nder under sig. Man ville ej ha det ty det tillh�rde hundarna.

Nja, det h�r l�ter v�l inte helt trov�rdigt. K�lla, tack.

Sidan 179: I svenskt v�ld hade r�kat generalkommissarien Dolgorukij, generalf�lttygm�staren Artjilovitj, kronprinsen av Imeretien, general Trubetskoj...

H�r b�r d� p�pekas att herr generalf�lttygm�staren Artjilovitj och kronprinsen av Imeretien var en och samma person, den som p� sidan 171 kallades "Artsjelou" och d�r angavs vara 11 �r - vilket han ju inte var. Vad �r Brunners k�lla? Jo, se h�r:

Adelsk�ld, Claes, Karl den tolfte och svenskarne. Del 1. - Stockholm, 1902. - S. 59	Brunner (2005), s. 179-180.
I svenskt v�ld r�kade ej mindre �n sex ryska generaler: generalkommissarien Jakob Federowitsch Dolgorucki,	I svenskt v�ld hade r�kat generalkommissarien Dolgorukij,
generalf�lttygm�staren Alexander Artschilowitsch,	generalf�lttygm�staren Artjilovitj,
zarewitsch (kronprins) af Imeretien,	kronprinsen av Imeretien
general Iwan Trubezkoi,	general Trubetskoj
infanterigeneralerna Awtonom Golowin och Adam Weide,	infanterigeneralerna Golowin och Weide
generalmajor Iwan Buturlin;	generalmajor Buturlin,
�tta �fverstar: von Blomberg, Evanitzki, v. Delden, Jakob Gordon, Alexander Achintoul Gordon, som sedermera skrifvit Peter den stores historia, Gulitz, Westhoff och Lefort;	vidare �tta �verstar,
fem majorer,	fem majorer
ett tjugotal kaptener, d�ribland F. W. von Friesen, den svenska sl�ktens med samma namn stamfader;	tjugo kaptener,
elfva l�jtnanter och f�nrikar;	elva l�jtnanter och f�nrikar,
en hop sergeanter, fyrverkare och bombard�rer, bland dem nederl�ndaren Petrus de Wet, med all sannolikhet en av den tappre boergeneralens f�rf�der;	en hop sergeanter, bombard�rer,
sist tsarens lifmedikus j�mte flera l�kare och apotekare,	tsarens livmedikus, l�kare, apotekare,
tsarens kammartj�nare m.fl.	tsarens alla kammartj�nare med m�nga fler.

S�ga vad man vill om Claes Adelsk�ld, men n�gon person i Karl XII:s samtid var han inte. Hade Brunner h�llit sig till Laidre hade han inte beh�vt g�ra det h�r misstaget.

Sidan 181: General Cronhiort �del�gger 1 500 byar och d�dade on�digt folk.

H�r skulle jag bra g�rna vilja veta vem som talar om "on�digt folk." I sj�lva verket stack man p� svensk sida inte under stol med vad som h�nde under dessa raider. I den officiella Posttidningen kunde man t.ex. om ett s�dant tillf�lle l�sa att allt manfolk slagits ihj�l, medan kvinnor och barn skonats. Krigf�ringen var grym p� b�da sidor och �ven civilbefolkningen deltog i str�vt�gen �ver gr�nsen. Man f�r nog se de h�r infallen som dels en form av skoningsl�st gr�nsskydd, dels som repressalier f�r ryska h�rjningar f�re slaget vid Narva.

Sedan har det h�r myntet tv� sidor. � ena sidan genomf�rdes f�rvisso h�rjningar inne i n�rbel�gna delar av Ryssland, �ven om man kan ifr�gas�tta antalet br�nda byar. 1 500 byar �r v�ldigt mycket och att br�nna s� m�nga skulle rimligen ha tagit flera veckor. I den k�lla Fryxell h�nvisar till st�r dessutom 1 000 hus, vilket �r en helt annan sak. Den 4 februari 1701 skrev Cronhiort till Karl XII och ber�ttade att ingermanl�ndska b�nder gjort ett infall i Ryssland, sk�vlat och br�nt. Cronhiort meddelade att han f�rbjudit vidare s�dana expeditioner och fr�gade om inte b�nderna borde straffas. P� brevet finns en p�teckning d�r det s�gs att kungen "vill hafva dhem fritt l�mnat att h�ria och br�nna i Rysslandh dhet m�sta dhe kan", daterat Lais 12/2 1701. � andra sidan utf�rdade Karl XII den 3 december 1700 ett skyddsbrev f�r inv�narna i Ryssland d�r det sades att inget ont skulle h�nda dem om de stannade i sina hem och godvilligt l�mnade kontributioner. I april 1701 meddelades Spens att allt vidare br�nnande i Ryssland skulle inst�llas. Adlerfelt skriver om Stenbocks expedition att den var en repressalie f�r ryska h�rjningar i Livland, vilket v�l ter sig r�tt sannolikt. F�r om svenskarna planerade att f�lja upp segern vid Narva genom en inmarsch i Ryssland p� v�ren 1701 var de knappast intresserade av att f�rst�ra de omr�den genom vilka en s�dan marsch skulle g�, helst ville man ju f�rs�rja sin arm� p� fiendens bekostnad.

Det ska till�ggas att dessa uppgifter �r ett utomordentligt tydligt exempel p� att Brunner har anv�nt den f�rsta upplagan av Fryxell:

Brunner (2005), s. 181	Fryxell, A., Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Stockholm, 1856. - S. 135 f.	Fryxell, A., Ber�ttelser ur svenska historien. D. 21. - Nationalupplagan. - Stockholm, 1902. - S. 122 f.	Adlerfelt, G., Karl XII:s krigsf�retag. - Stockholm, 1918. - S. 61
"�ven general Cronhiort kommenderade jag med en arm� att f�rsvara gr�nsen mot h�rjande ryssar. Denne oskadliggjorde st�dpunkterna och br�t sedan in p� ryskt omr�de, �delade 1.500 byar, d�dade m�nga men det mesta blott on�digt folk s�som landets barn och �ldringar. Bytena blev skrala."	"P� ett enda str�ft�g i slutet af Mars skall Schlippenbach hafva uppbr�nt �fver tusen rysska byar; Kronhiort under loppet af Februari m�nad likaledes ej mindre �n 1 500;"	"Tre veckor d�refter, eller den 29 januari, inber�ttade Cronhjort - och det med skrytande ordalag -, att han uppbr�nt �fver 1,000 ryska g�rdar..." "P� ett enda str�ft�g i slutet af mars skall Schlippenbach hafva uppbr�nt �fver tusen byar; * Cronhjort torde under hela tiden hafva lagt i aska dubbla antalet, kanske �n flera. * Quelques milliers de maisons. Adlerfeld, s., 119	"L�tt Schlipenbach �terigen uthur Marienbourg g� uth ett parti af 170 h�star, hwilka till att giffwa desto st�rre skr�ck, br�nde �ffwer 1000 huus och kommo tillbakars."

Sidan 181-182: Stenbock g�r ett misstag och f� k�nna av kungens missn�je och senare hans vrede.

Om detta inte vore s� dumt skulle det vara komiskt intill obetalbarhet. Av samtliga de officerare som gick ut i kriget med Karl XII 1700 kom knappast n�gon att f� en mer gl�nsande karri�r �n Magnus Stenbock, som p� 5 �r avancerade fr�n vanlig �verste till general, kungligt r�d och guvern�r i Sk�ne. Kungens brev till Stenbock fr�n de h�r �ren inneh�ller sk�mtsamma anspelningar p� Stenbocks s�rskilda position som uppt�gsmakare, i ett fr�n december 1702 heter det: "Effter dhet �r nu seent, s� sluter iagh M�ns Lurifax". Ett par dagar senare avslutar Karl XII ett annat brev med: "Och iagh blifver Mons pani-Lurifacos". Den som s�ker likartade uttryckss�tt i kungliga brev till n�gon annan person utanf�r familjekretsen l�r f� leta f�rg�ves. Stenbocks brev hem �r ocks� goda vittnesb�rd om den stora kungliga n�den, er�vrade dyrbarheter av de mest varierande slag finner v�gen hem till den v�ntande hustrun. I december 1703 skriver Stenbock om hur Karl XII sk�nkt honom 10 000 riksdaler, h�jt hans l�n och �verhuvudtaget �r "helt n�dig", n�got Stenbock inte f�rsummar att tacka Gud f�r.

"Dock skulle Stenbock senare k�nna av min vrede s� mycket v�rre" - det �r fullst�ndigt bisarrt och �r bara �nnu ett exempel p� den avgrundsdjupa skillnad som finns mellan den h�ggradigt egendomlige huvudpersonen i Carolus Rex och den verklige historiske gestalt som denne s�ges f�rest�lla. Som sagt, Carolus Rex borde ha f�rsetts med en varningstext som informerade l�saren om att bokens Karl XII inte ska f�rv�xlas med den historiske Karl XII. F�r n�r Brunner ur k�llorna har lyckats f� till den h�r bilden av f�rh�llandet mellan Karl XII och Stenbock - d� har han gjort en verklig prestation. En viss hornbeprydd potentats mytomspunna Bibeltolkningsf�rm�ga st�r sig sannerligen sl�tt i j�mf�relse.

Sidan 182: Karl XII vill inte bes�ka Wesenberg, Reval, Pernau och Dorpat p� grund av faran av att han ska g� vilse bland de omfattande �mbetsverken och f�rvaltningarna, vilka omfattar hela kvarter.

S�ga vad man vill om den tidens statsf�rvaltning, men den var verkligen inte lika omfattande som dagens. I Dorpat fanns en hovr�tt, i Reval satt generalguvern�ren �ver Estland och sedan var det i stort sett slut med f�rvaltningar. I Eesti rahvastiku ajalugu aastani 1712 ger Heldur Palli en del befolkningsiffror f�r baltiska st�der. I Reval bodde �r 1688 11 000, i Narva (1695) 3 000, i Dorpat (1695) 2 000, i Pernau (1695) 1 600-2 000, i Fellin (1695) 550 och i Wesenberg (1695) 400. Motsvarande siffra f�r Stockholm var ca 57 000, se St�dernas folkm�ngd och tillv�xt, s. 119. Karl XII hittade utm�rkt i Stockholm med 57 000 inv�nare, varf�r skulle han villa bort sig bland Wesenbergs 400? Dessutom l�r han ha varit utrustad med ett r�tt gott lokalsinne, hans l�nga ritt fr�n Turkiet till Stralsund gick ju synnerligen raskt undan och under kriget i Polen red han b�de kors och tv�rs ett otal g�nger.

Kan man v�ga gissa att det h�r var t�nkt som ett Aspergerstyrkande "bevis"?

Sidan 183: Kungen st�dar "bussarnas" kasern, kontrollerar kamningen och undervisar remsmidaren i hur denne ska g�ra sitt arbete.

Sj�lva st�dandet och persedelv�rden har Brunner h�mtat fr�n Laidre, d�r dock utan kunglig medverkan. Naturligtvis undervisade inte Karl XII "remsmidaren" (som f�rst�s ska vara remsnidaren) i dennes yrke, skulle inte en s�dan yrkesman ha k�nt till hur man sk�tte remtyg som utsatts f�r v�ta?

Sidan 183: Kungen hoppar i halmbalarna p� juldagen.

En halmbal torde f�ruts�tta existensen av n�gon form av maskin som binder halmen, s�dana l�r inte ha funnits 1700. Sedan �r det ocks� s� att muntrationerna skildras i ett brev fr�n Axel Sparre, inte i n�gon slags officiell bulletin, se Quennerstedts Ur Carl XII:s levnad I, s. 34. N�got nedhoppande fr�n matbordet n�mns f�rst�s inte d�r, likt Quennerstedt dristar jag mig att f�rmoda att Sparres tal om lekar och danser i julhalmen avser just lekar och danser i julhalmen.

Sidan 183: Det l�ses Panegyrikus �ver Carolus Rex av den andlige v�ltalaren Petrus Jansonius fr�n Lund.

I verkligheten var Jansonius �stg�te som studerat i Uppsala. 1703 blev han h�radsh�vding i H�lsingland. Titeln p� hans verk �r: " En kort panegyricus �fwer then stora och of�rlikliga hans kongl. may:tz w�r allern�digste herres och konungs, konung Carls then XII. igenom Gudz hielp erh�ldna seger..". F�r �vrigt tvivlar jag p� att det l�stes i Lais i januari 1701, i den l�nga titeln s�gs att verket framf�rdes p� riddarhuset 6/2 samma �r.

Sidan 184: Salig Maj:ts brorson, pfalzgreven Adolf Johan, d�r liksom hovpredikant Arosenius och Bleckert Wachtmeister.

Nja, h�r blir det lite f�rvirrande. Om "salig Maj:t" avser Karl X Gustav �r jag med, Adolf Johan d.y. var ju son till dennes bror Adolf Johan d.�. "Arosenius" hette dock i verkligheten Erik Aronius (1664-1701). Wachtmeister dog d�remot inte alls i Lais utan i Reval, efter att ha gjort inspektionsresor i Estland. Livmedikus "Rothleben" b�r f.�. kallas "Rothl�ben", se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM. R. avled f.�. f�rst den 28 februari, varf�r det �r m�rkligt att stoppa in hans d�dsfall i b�rjan av januari. Ja, Wachtmeister avled den 30 april, se Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM. Och n�r vi �nd� �r ig�ng s� kan det vara v�rt att n�mna att Adolf Johan d.y. dog den 25 februari, se Svenskt biografiskt lexikon, del 1, s. 217.

Sidan 184: Farsoten bortrycker 270 dalkarlar och 400 v�stmanl�nningar.

Det h�r �r �ter ett typiskt fall av hur Brunner g�tt till v�ga. H�r har han l�mnat den fasta mark som Laidres arbete utg�r och g�tt tillbaka till Fryxell som redovisar den h�r uppgiften i del 21, s. 126. Som k�lla f�r Fryxell har ett danskt diplomatbrev fr�n 16 mars 1701 fungerat. Naturligtvis hade denne danske sagesman ingen f�rstahandsk�nnedom om saken och kan ocks� misst�nkas f�r att ha skarvat en smula f�r den allt annat en svenskv�nliga regeringen i K�penhamn. Om man tittar konkret p� dessa b�da regementen s� omfattade b�da i fulltaligt skick 1 200 man i ledet. Dalregementet fick i maj 1701 270 man i ers�ttning, men det var allts� f�r s�v�l Narvaf�ltt�get som f�r avg�ngen i vinterkvarteren. Dalregementet hade i slaget vid Narva f�rlorat 55 man i d�da och 121 i s�rade. Siffran f�r avg�ngen under vinterkvarteren m�ste allts� justeras ned. Enligt Karl XII p� slagf�ltet, del 2, s. 363 var V�stmanlands regemente v�ren 1701 859 man starkt. I slaget vid Narva hade 92 man stupat och 197 s�rats. Redan siffran 859 vittnar tydligt om att avg�ngen inte kan ha varit 400, man startade ju fr�n 1 200.

Sidan 184: Till v�ren var blott en tredjedel av h�ren i tj�nstbart skick.

Ocks� detta �r ganska typiskt Brunner. Fryxell skriver: "och vid v�rens ankomst var icke h�lften, n�gra s�ga blott en tredjedel, af soldaterna och blott en ringa del av h�starna i tj�nstbart skick." Naturligtvis v�ljer Brunner den l�gre siffran. Av ovan n�mnda siffror framg�r att det �r felaktigt. Ett annat belysande exempel �r Livgardet, d�r det finns ordentliga siffror i Kungl. Svea Livgardes historia, del IV, s. 379. D�r framg�r att under oktober och november 1700 avled ca 10 i m�naden av sjukdomar, under december-halva mars dog ca 19 i m�naden och fr�n andra halvan av mars till slutet av maj dog 27 man i m�naden. Den 16 mars 1701 var vakansernas antal bland manskapet 256, av vilka ca 210 hade stupat i strid eller d�tt av sjukdomar. Till dessa 210 ska sedan l�ggas 67 som dog till och med maj m�nads utg�ng. Den sammanlagda avg�ngen i d�da, inkluderande slaget vid Narva d�r gardet f�rlorade 120 man, var allts� ca 280 av en total styrka p� 1 800 man.

Detta visar �nyo hur Brunners envetna trohet mot Fryxell, som ju Strindberg satte mycket h�gt, st�ndigt leder honom p� villosp�r. Det g�r helt enkelt inte att bygga en redog�relse f�r svenska arm�ns f�rluster i vinterkvarteren p� en dansk diplomats brev, s�rskilt inte som det finns verkligt detaljerade unders�kningar att konsultera. Unders�kningar som inte bygger p� rykten och l�sa p�st�enden utan p� en analys av �nnu bevarat k�llmaterial.

Sidan 184-185: Karl XII v�grar underteckna hj�lpframst�llningar som inte talar om hans egen storhet och styrka. Det p�st�s fr�n Stockholm att Narva skulle klarat sig utan Karl XII:s ankomst och att n�den raskt skulle ha besegrat ryssarna.

Detta �r ett intressant �mne som Gustaf Jonasson belyser p� ett utm�rkt s�tt i sin avhandling Karl XII och hans r�dgivare, s. 202 ff. Kanslikollegiums linje var att det g�llde att handla raskt efter segern vid Narva, innan de l�nder som var formellt skyldiga att l�mna hj�lp hann f�rklara att det var tydligt att Sverige klarade sig utm�rkt p� egen hand. D�rf�r skulle man, enligt Kanslikollegiums �sikt, antedatera hj�lpframst�llningarna s� mycket som m�jligt och p�st� att de varit p� v�g l�nge p� grund av den d�liga postg�ngen. I det f�rslag som uppgjordes f�r brev till svenska envoy�erna i Haag och London instruerades dessa att framh�lla Sveriges sv�ra l�ge och hur stort hj�lpbehovet var. Likartade brev f�rfattades f�r s�ndning till andra svenska diplomater.

Men s� h�nde n�got under f�ltkansliets behandling av de uppsatta f�rslagen. N�stan alla h�nvisningar till Sveriges tr�ngda l�ge str�ks och ist�llet betonades de olika makternas f�rdragsm�ssiga skyldigheter att komma till Sveriges hj�lp.

Samma f�r�ndring �gde rum i avseende p� de latinska skrivelser som inneh�ll Karl XII:s personliga notifikation om segern vid Narva och krav om hj�lp. Enligt kollegiets koncept hade Narvas l�ge varit s� kritiskt att den lilla svenska arm�n n�rmast i desperation hade tvingats g� till anfall mot den vida starkare motst�ndaren, f�r om man v�ntat skulle det ha varit ute med staden och Sverige hade kanske till och med f�rlorat kriget innan n�gon hj�lp hade hunnit komma fr�n v�nligt sinnade l�nder. Men, skrev kollegiet i sitt koncept, genom Guds hj�lp hade Narva befriats och man hade vunnit tid f�r att f� �ver f�rst�rkningar och f� den h�gst n�dv�ndiga hj�lpen fr�n andra makter.

Allt detta str�ks i f�ltkansliet. Kvar fanns bara talet om fiendens l�mska �verfall och beg�ran att de f�rdragsm�ssigt bundna nationerna skulle ge den hj�lp de har f�rbundit sig att ge.

Vad �r d� f�rklaringen? Jo, den ger Cederhielm i det brev som Brunner citerar ett stycke ur. Kungen hade deklarerat att han inte kunde till�ta att det talades om att det varit ute med Narva om han inte anl�nt. Narva hade, menade Karl XII, kunnat klara sig �nd�. Inte heller borde man framst�lla segern som ett resultat av en desperat attack, man hade kunnat v�nta ett tag och �nd� besegrat ryssarna.

Karl XII:s egen linje var allts� n�rmast exakt direkt motsatt den Brunner tillskriver honom. Det var Karl XII, inte Kanslikollegium, som menade att Narva hade kunnat klara sig hans hj�lp f�rutan. Det var Kanslikollegium som ville betona hur absolut n�dv�ndigt anfallet hade varit, medan kungen ville framh�lla att ryssarna hade kunnat besegras �ven om man hade v�ntat med anfallet. Det �r faktiskt, rent konkret, Karl XII som vill nedv�rdera sin egen insats i sammanhanget.

Summa summarum: Brunner ger h�r en skildring som �r n�stan tv�rtemot den riktiga. Detta g�r han av allt att d�ma fast han utnyttjat Jonassons arbete. Brunner vet allts� att det han skriver �r inkorrekt, men �nd� skriver han det och till r�ga p� allt g�r han sedan ut och h�vdar att svensk historieskrivning m�ste revideras.

Sidan 185: �verstel�jtnanten Brandt er�vrar n�ra 1 000 s�desloft r�g.

Det var ett h�gst egenartat rymdm�tt. Varifr�n kommer detta? Jo, det kommer fr�n Adlerfelts Karl XII:s krigsf�retag 1700-1706, s. 59 d�r det talas om "1000 loff r�g". Loff eller snarare "loof" �r ett gammalt baltiskt spannm�lsm�tt, i Estland tydligen drygt 42 liter och i Livland drygt 68, enligt Nordisk familjeboks klassiska "uggleupplaga".

Sidan 185: Dahlberg skickar superintendent Brandt.

Ur Fryxell (1902), 21 s. 153. Uppgiften bygger tydligen p� ett danskt diplomatbrev. Den dragna v�rjan lyser dock med sin fr�nvaro hos Fryxell.

Sidan 185-186: Kardinalprimasen skriver ett brev till de polska st�nderna vari han f�rklarar August ov�rdig kronan. Republiken och Polens konstitution ville ha honom avsatt. Brevet anl�nder till Karl XII 28/1 1701. Kungen missn�jd, v�grar godk�nna brevet.

En n�got egendomlig historia, kan man tycka. Kardinalen vill ha August avsatt och skickar ett brev om detta till st�nderna i Polen. Tydligen skickar han ocks� ett kopia till Karl XII, som missn�jd v�grar godk�nna det. P� vilket s�tt skulle Karl XII beh�va godk�nna ett brev mellan kardinalen och Polens f�retr�dare? Ett brev som dessutom tydligen redan hade skickats till adressaten. F�rklaringen �r enkel, precis som i f�reg�ende fall har Brunner v�nt verkligheten upp och ner, se Jonasson s. 237 f.

I sj�lva verket handlade detta om ett initiativ sannolikt taget av Samuel �kerhielm. Tv� brevkoncept uppsattes, det ena riktat till kardinalprimasen och republiken, det andra endast till den f�rstn�mnde. I dessa s�kte man driva in en kil mellan republiken och August genom att f�rs�kra att p� svensk sida ans�gs det att republiken varit helt ovetande om Augusts planer mot Riga. August var allts� uppenbart op�litlig och det skulle inte kunna klandras av n�gon om republiken fann August ov�rdig tronen. Bakom breven skymtar den gamla tanken att genom v�nliga ord och tillm�tesg�ende hindra att republiken gjorde gemensam sak med August.

F�rslagen godk�ndes dock ej av Karl XII. Det �r p� baksidan av brevet till kardinalprimasen och republiken som Karl XII skrivit sin f�rkastelsedom - "det h�lls vara f�r lindrigt". Kungen ville inte, precis som i fallet med de fr�mmande makterna, upptr�da som en tiggare. Det var han som hade r�tten p� sin sida och eftersom republiken inte hade svarat p� en tidigare framst�llning av den 14 mars 1700 skulle det uppfattas som r�ddh�ga att f�rs�ka p� nytt igen. Bollen l�g helt enkelt hos republiken, det var den som hade att agera gentemot August och gentemot Sverige.

F�r andra g�ngen p� en och samma sida har Brunner allts�, av allt att d�ma fullt medvetet, v�nt verkligheten upp och ner. Allt f�r att st�rka sitt budskap och f�r att ge den "sanna" bilden av Karl XII. Kan sanningen uppenbaras genom att verkligheten v�nds bak och fram, ut och in, upp och ner?

Sidan 186: Aftonen efter �lgjakten h�lls en stor fest med Stenbocks opera som underh�llning.

August Quennerstedt �gnar ett kapitel i sin bok Ur Carl XII:s lefnad �t tiden i Lais. Han citerar p� s. 40 f. (del 1) en dikt av Stenbock om jakten i fr�ga. D�r framg�r att det handlade om harjakt.

Sidan 187: P� Riddarhuset l�ses Erland Ekewalls opus Fr�jderop...

Den korrekta titeln �r: Fr�gde-roop, �fwer den h�rliga och i manna minne of�rlijklige stoore vnder- och h�gprijsw�rde victoria, som den storm�chtigste och segersamme nordiska konungen Carl den XII. Swerjes, G�thes och Wendes konung med Gudz hielp erh�llit �fwer : tzarens stoora krigzmacht, f�r staden Narva den 20. novemb. anno 1700. Det f�refaller mig n�got os�kert om denna verkligen l�stes p� Riddarhuset. Jansonius verk, se ovan, l�stes uppenbarligen d�r.

Uppgiften kommer fr�n Axel Strindbergs Bonden�d och stormaktsdr�m. Ytterligare likheter g�r att observera:

Brunner (2005), s. 187	Strindberg, Axel, Bonden�d och stormaktsdr�m. - Stockholm, 1937. - S. 339
"I Riddarhuset l�stes Erland Ekewalls opus Fr�jderop �ver den h�rliga och i mannaminne of�rlikneliga stora victoria som Carolus Rex med Guds hj�lp erh�llit, d�r i detalj visades, vilket jag sj�lv �ven kunnat iakttaga, hur Israels historia i Egypten upprepat sig vid staden Narva, hur konungen av Sverige, i Mose kl�dnad, jublat �t de tusende dr�nkta."	"Mest systematiskt gick m�h�nda E. P. Ekewall till v�ga: (Fr�jderop �ver den h�rliga och i mannaminne of�rliknelige store victoria som Karl XII med Guds hj�lp erh�llit f�r staden Narva). Hans opus uppl�stes p� riddarhuset, och dettas medlemmar torde i sj�lva verket slagits av h�pnad �ver hur i detalj Israels historia upprepat sig i karolinska h�vder."

Man noterar s�rskilt hur �tergivningen av titeln n�stan exakt f�ljer Strindberg och samtidigt kraftigt skiljer sig fr�n den verkliga.

Sidan 187: Syster Ulrika meddelar att hovdamerna bildat milit�rt f�rband.

Nu var Ulrika Eleonora endast 13 �r gammal, den krigiska systern var ist�llet Hedvig Sophia och brevet var allts� fr�n henne. F�r detta se t.ex. Hattons Charles XII of Sweden s. 162.

Sidan 187: Kungen besvarar brevet.

Kungens brev var f�rvisso till Ulrika Eleonora, men det var allts� inte n�got svarsbrev p� Hedvig Sophias brev.

Sidan 187-189: Det citerade brevet.

H�r har vi d� samma fenomen igen. Brunner markerar med kursiv stil att han citerar ett brev, men i verkligheten g�r han inte det. I det h�r fallet �r datering och h�lsningsfras korrekt, men d�refter saknas tre l�nga meningar med kungens urs�kter f�r att han inte skrivit p� l�nge, ny�rsh�lsningar etc. Sedan f�ljer han originalet relativt n�ra �nda till meningen som behandlar Cronhiort. D�r st�r det i originalet s� h�r: "P� Ingermanlandska sidan har Cronhiort med dhet nya upr�ttade folket ur Finlandh varit inne i Rysslandh och brendt up n�got.". "1000 byar" har Brunner allts� lagt till alldeles sj�lv.

Sedan f�ljs originalet n�ra till och med "matkar". D�refter avslutas egentligen originalbrevet (Konung Karl XII:s egenh�ndiga bref, s. 40-41). Brunner har ist�llet plockat in ett stycke ur ett annat brev, skrivet den 26 februari 1701 (ibid. s. 42-43). Detta brev har i sin tur f�rlorat sin inledning. Sedan �r underskriften rumphuggen alternativt omplockad, kungen skrev naturligtvis "underd�nigsta tienare och broder", inte tv�rtom. Sedan kommer d� i Brunners version ett P.S. Det h�r d� till det f�rsta brevet, fast det �r ocks� rumphugget.

Det hela �r naturligtvis ytterst egendomligt. Brunner plockar bitar ur tv� olika brev, s�tter ihop dem lite som det passar honom, sk�r bort och l�gger till. Och kursiverar sedan alltsammans f�r att det ska se ut som ett citat. Varf�r "1 000 byar" kommit in beh�ver man f�rst�s inte fundera l�nge �ver. Det �r klart att om Karl XII talar om att Cronhiort br�nt �n�got" och han sedan specificerar detta med "1 000 byar" s� framst�r kungen som en riktigt monster utan sinne f�r proportioner. F�r �vrigt st�r det 1 000 hus i Cronhiorts brev, se Handlingar till upplysande af Finlands �den under det stora nordiska kriget, s. 11.

Ska man kalla det "kreativ citeringsteknik"? Brunner �r fil. dr. i litteraturvetenskap, i s�dana sammanhang l�r inte den h�r tekniken vare sig l�ras ut eller godk�nnas.

Sidan 190: Av de professorer som flytt fr�n svenska universitetet i Dorpat fanns tv� kvar, en av dem Olof Hermelin.

Universitetet hade 1699 flyttats till Pernau. De flesta professorerna hade flytt vid krigsutbrottet, men tv� hade stannat kvar - teologiprofessorn Olaus Moberg och historieprofessorn Sven Cameen, adlad Cam�nhielm (1658-1708), se Laidre, s. 125.

Sidan 189-190: Olof Hermelin anst�lls som sekreterare vid kansliets tyska expedition.

Hermelins sekreterarfullmakt expedierades i september 1701. Enligt Riddarhusets stamtavlor p� CD-ROM �r den daterad 11/9 1701, d.v.s. drygt 6 m�nader efter de h�ndelser som beskrivs p� p� f�reg�ende och f�ljande sidor.

Sidan 190: Kungen superar med Hermelin som klarg�r hur man ska f�rhandla.

Hermelin hade varit professor i Dorpat, men l�mnade staden redan 1698, se Olssons avhandling om Hermelin s. 149 f. Hermelin var d�refter verksam som rikshistoriograf i Stockholm, fr�mst med uppgift att skriva texten till Suecia antiqua et hodierna, se Olsson s. 156 ff. Dock sysslade Hermelin i Stockholm ocks� med f�rfattande av stridsskrifter. Detta ledde till att han uppm�rksammades p� h�gsta ort och kallades till f�ltkansliet. Den 28 december 1701 l�mnade han Stockholm, se Olsson s. 166. Han anl�nde till kungens h�gkvarter kring 10/3 1702, allts� ca 1 �r efter att de h�r n�mnda sup�erna skulle ha �gt rum. Till yttermera visso var Hermelin inte utrikespolitiskt skolad, han f�refaller tv�rtom ha varit starkt medveten om sina inledningsvis bristf�lliga kunskaper i �mnet, se Olsson 360.

Scenen �r allts� om�jlig, b�de av rent geografiska sk�l som av inneh�llsm�ssiga. Hermelin var i Sverige och beh�rskade dessutom inte det �mne han s�gs ha undervisat kungen i.

Sidan 191: Schlippenbach marscherar mot Isburski och br�nner �ver 1 000 byar, 128 svenskar stupar. Cronhiort br�nner 1 500 byar.

I fallet Schlippenbach var det tydligen enbart ett mindre avdelning p� 200 man som gick in i Ryssland fr�n Marienburg, se Adlerfelt s. 61. F�ljaktligen kan inte 128 ha stupat. Inmarschen gick av stapeln den 20 februari, p� sidan 190 �r det dock mitten av mars. Cronhiorts br�nnande �r av allt att d�ma samma som f�rekom p� sidan 181, eftersom det �ven d�r handlade om 1 500 byar. Som n�mndes i det sammanhanget st�r i k�llan "hus", vilket �r en helt annan sak. H�r har siffran av allt att d�ma dubblerats, eftersom samma incident dyker upp vid tv� olika tillf�llen. J�mf�r ocks� noten till sidan 181.

Sidan 191: Spens �terv�nder efter att ha br�nt och d�dat allt i sin v�g.

Detta tycks avse ett t�g som Adlerfelt daterar till 5 mars 1701. D�r talas enbart om br�nning.

Sidan 191: Kungen filosoferar runt att den fattigaste befolkningen m�ste offras.

Torde vara sv�rt att bel�gga just den vinklingen.

Sidan 191: Gardeskaptenen Stiernh��k har roat sig n�got f�r mycket med jungfruarna Palnbach. Kungen f�r rapport om detta den 10 mars.

Stiernh��k kallar dem f�r "Palmbach" i sin dagbok. Att S. skulle ha tagit sig v�l stora friheter �r f�rst�s m�jligt, men saknar st�d i hans dagbok. Att kungen skulle beh�va grubbla l�nge p� fr�gan ter sig n�got sv�rbegripligt, det hela skulle varit ett helt rutinm�ssigt fall av l�gersm�l, f�r vilket straffsatsen fanns angiven i krigsartiklarnas paragraf 90.

Sidan 191-192: Striden om sn�f�stningen. Middag med supa och fruntimmer

Gick av stapeln 7/3 1701. Kronologiskt blir det lite egendomligt d� det nyss var den 10 mars. Det f�refaller som n�gon kan ha d�dats i samband med sk�despelet/�vningen, men att kungen skulle ha inspekterat dem efter�t �r f�rst�s helt fiktivt, liksom inslaget av fruntimmer.

Sidan 192: August f�resl�r pl�tsligt f�rm�nliga fredsvillkor.

H�r blir det �ter lite egendomligt eftersom m�tet i Birze avhandlades p� sidan 189 och d�r �verenskom August och Peter att forts�tta kriget med alla krafter, se t.ex. Brulin, s. 166 f. I Brunners version �r ju kungen dessutom fullt informerad om alla delar i deras avtal, varf�r det vore synnerligen logiskt av honom att reagera med misst�nksamhet p� Augusts anbud. Uppgiften h�rr�r ur Fryxell (1902) 21, s. 153-154 och bygger p� franska diplomatbrev.

Sidan 192: Kagg f�r avsked den 15 mars 1701.

Enligt hans egen dagbok h�nde detta 19/3.

Sidan 192: Himlafenomenet.

Stiernh��k ber�ttar om 3 + 3 solar med en stor ring runt de f�rsta, solringar och regnb�gar. Mot aftonen visade sig ocks� en halvm�ne. Adlerfelt n�mner det dubbla fl�tade monogrammet, men konstaterar torrt att det "haffwer sine naturlige orsaker".

Sidan 193: Planerna p� att anfall mot Arkhangelsk.

Ett utm�rkt exempel p� hur stor roll Fryxell har spelat:

Brunner (2005), s. 193	Fryxell, A., Ber�ttelser ur svenska historien. D. 22. - Stockholm, 1856. - S. 4 f.
"Kapten Sittman fr�n staden Wasa gjorde mig uppm�rksam p� att Rysslands enda sj�handelsf�rbindelse med v�stliga Europa var Archangelsk.	"F�rsta f�rslaget kom fr�n en innev�nare i staden Wasa.
Sittman erbj�d sig ivrigt att i spetsen f�r traktens lantfolk t�ga genom �demarkerna ditopp och br�nna staden.	Denne erb�d sig, att i spetsen f�r traktens landtfolk t�ga genom �demarkerna �sterut och s�ka �fverrumpla den rysska hamnen.
Jag l�mnade honom genast beh�vliga vapen.	Karl lyssnade h�rtill och lemnade mannen beh�fliga vapen.
�ven Stuart ville komma �r Archangelsk och menade att 12.000 svenskar p� sm�rre �rlogsfartyg och finska sk�rb�tar skulle f�rdas p� Neva f�rbi N�teborg upp i Ladoga och d�rifr�n genom Svirfloden in i Onega och sedermera landv�gen till Soma i Vita havet.	Men planen �fvergafs f�r en annan, som �drog sig mer uppm�rksamhet. Den kom fr�n generalmajor Stuart och var af f�ljande inneh�ll. 10 till 12,000 svenskar skulle p� sm�rre �rlogsfartyg och finska sk�rb�tar f�rdas genom Newa opp i Ladoga och derifr�n genom Swirfloden in i Onega till denna insj�s nordligaste punkt Powenez; sedermera landv�gen upp till Soma vid Hvita hafvet.
D�r skulle n�gra krigsfartyg utg�ngna fr�n G�teborg m�ta, inskeppa och �verf�ra trupperna till Archangelsk.	Der skulle fr�n G�teborg n�gra krigsfartyg m�ta samt inskeppa och till Arkangel �fverf�ra svenskarna."
Planen var storartad.
Jag befallde omedelbart att fr�n G�teborg s�nda en flotta	"I Mars 1701 befallde n�mligen Karl, att fr�n G�teborg skulle en mindre flotta afg� till Arkangel och der
Ankommen till Archangelsk skulle de uppbr�nna staden, saltverken, varvet, f�rr�den, fartygen, samt p� krigsmannas�tt och med Guds bist�nd borttaga, f�nga, nedersl� och f�rst�ra allt.	uppbr�nna staden, varfvet, f�rr�der och fartyg, samt p� krigsmannas�tt borttaga, f�nga och nedersl� och f�rst�ra allt, hvad de n�dde; hvilket man hoppades kunna genom Guds bist�nd f�rr�ttas."

Sidan 193: Kungen l�ser i Gustaf Adolfs b�nbok och kommenterar sin farfaders ob�jlighet.

Gustav II Adolf var som bekant inte Karl XII:s farfar.

(Under arbete)

� Bengt Nilsson
benni@bibl.liu.se

Senast uppdaterad: 2006-10-16